dialektik

Vad är dialektisk:

Dialektik är ett ord med ursprung i den grekiska termen dialektiké och betyder konsten att dialogen, konsten att debattera, övertyga eller räkna med .

Dialektik är en debatt där det finns olika idéer, där en positionering försvaras och motsägs strax efter. För grekerna var dialektiken att skilja fakta, att dela upp idéer så att de kunde diskuteras tydligare.

Dialektiken är också ett sätt att filosofera, och dess koncept har debatterats i årtionden av olika filosofer som Sokrates, Platon, Aristoteles, Hegel, Marx och andra. Dialektik är argumentationens kraft, men det kan också användas i skälet, som en överdriven användning av subtiliteter.

Det består av ett sätt att filosofera som strävar efter att komma fram till sanningen genom motsättning och försoning av motsägelser. Dialektiken föreslår en tankemetod som bygger på motsägelserna mellan enhet och mångfald, singulär och universell, och rörelse av oändlighet.

Plato dialektik

För Platon är dialektiken andens rörelse, det är synonymt med filosofin, det är en effektiv metod för att föra enskilda ideer närmare de universella idéerna. Plato sa att dialektiken är konsten och tekniken att ifrågasätta och svara på något.

Hegelian dialektik

Enligt den tyska filosofen Hegel är dialektiken lagen som bestämmer och fastställer den absoluta ideens självbeteende. För Hegel är dialektiken ansvarig för den rörelse där en idé lämnar sig själv (avhandling) för att vara något annat (motsats) och återkommer sedan till sin identitet och blir mer konkret.

Ändå hävdar Hegel att dialektik inte bara är en metod utan består av det filosofiska systemet själv, eftersom det inte går att skilja metoden från objektet, eftersom metoden är det rörliga objektet.

Den hegeliska dialektiken är mycket viktig i existensiell filosofi och andra områden som evangelisk teologi.

Dialektisk marxist

För marxistisk teori består dialektiken av kunskapsteorin genom filosoferna Hegel, Marx och Engels. För marxismen är dialektiken tanke och verklighet på samma gång, det vill säga verkligheten står i motsats till dialektiskt tänkande.

För marxistisk dialektik kan världen endast förstås i en helhet, som återspeglar en ide till en annan i strid med kunskapen om sanning. Marx och Engels förändrade Hegels koncept och introducerade ett nytt koncept, den materialistiska dialektiken, som sa att historiska rörelser uppträder enligt livets materiella förhållanden.

Sokrates dialektik

Sokrates delade dialektiken i ironi och maieutics. Sokrates sa att hans dialektiska metod liknade att föda barn, att dialektiken skulle "födda" till idéer för att tränga in ny kunskap.

Läs mer om betydelsen av Socrates-dialektiken (Maieutics).

Dialektik av Aristoteles

För Aristoteles var dialektiken en rationell process, den logiska sannolikheten för saker, något som är acceptabelt för alla, eller åtminstone av majoriteten. Kant fortsatte med Aristoteles teori och sa att dialektiken faktiskt är en logik av framträdanden, en illusion, eftersom den bygger på mycket subjektiva principer.

Erotisk dialektik

Den eristiska dialektiken är ett filosofiskt system av den tyska filosofen Arthur Schopenhauer som skiljer sig från dialektiken Marx och Hegel.

Detta uttryck beskriver också ett arbete som inte fullföljts av Schopenhauer, men det publicerades 1831 av en vän av filosofen. I det här arbetet, som blev känt som " The Art of Reason" eller "Hur man kan vinna en debatt utan anledning", diskuteras 38 strategier för att vinna en diskussion, oavsett om du har rätt eller fel.

Se även: dialektisk materialism