Principen om laglighet

Vad är principen om laglighet:

Principen om laglighet är ett juridiskt begrepp som ingår i individens grundläggande rättigheter och garantier och fastställer att det inte finns något brott om det inte föreskrivs i lag.

Ordsprincipen betyder något som kommer först i början, orsaken, som ger grunden. Det är därför en definition av vilken teori utvecklas. I det juridiska universum formuleras principerna för att strukturera rättsstatsprincipen.

Lär dig också betydelsen av rättsstatsprincipen.

Lagligheten kommer från juridiska, vilket innebär egenskapen för vad som ligger inom lagen. Varje åtgärd som skapas i enlighet med lagstiftningen integrerar lagligheten.

Se även Legal

Principen om laglighet är därför ett av baserna i det brasilianska rättssystemet, och alla normer måste respektera detta begrepp om straffanspråk, om det inte finns någon tidigare regel. Postulatet framträder sedan den federala konstitutionen 1988, liksom den ingår i den brasilianska strafflagen.

Synligheten av principen om laglighet skulle vara den latinska frasen nullum crimen nulla poena sine lege, vilken i den latinska översättningen innebär att inget brott straffas utan en lag.

I enlighet med laglighetsprincipen är ingen skyldig att göra eller inte göra något, såvida det inte föreskrivs i lag. Detta framgår av artikel fem punkt II i den brasilianska konstitutionen från 1988.

Från straffrättslig synvinkel kan principen om laglighet förstås som den enskilda garantin för att lagstiftaren inte kommer att agera vid upprättandet av lagar och påföljder mot händelser som inträffat tidigare.

Det var exempelvis inte lagligt att grafit på privatpersoners vägg är ett brott och inte straffar för det. En individ utövar en sådan handling på en dag. I den andra är en lag upprättad med ett straff på upp till 05 år för alla som vandaliserar andras väggar. Individen kan inte dömas för vad han gjorde dagen innan, bara för vad han kan göra efter att lagen har publicerats.

Principen om laglighet är en viktig del av förvaltningsrätten, och begränsar den offentliga förvaltningen till att bara göra vad som föreskrivs i lagen. Enligt artikel 37 i federal konstitution, som säger:

"Artikel 37. Den direkta och indirekta offentliga förvaltningen av någon av unionens, staternas, federala och kommuners befogenheter ska följa principerna om laglighet, opersonlighet, moral, publicitet och effektivitet ..."

Se även innebörden av förvaltningsrätten.